Sonens flytt

Jag har tänkt på en sak;
om man är mitt uppe i en jobbig period med tonårsbarn som ständigt svarar emot - om de ens svarar när man pratar med dem - så vill man ibland inget hellre än att bara få semester ifrån dem. Länge!
Men när stora sonen (ja, han är verkligen stor, åtminstone till växten med sina 196 cm och 48
i skostorlek!) som just slutat grundskolan var så fruktansvärt skoltrött och inte visste vad han skulle göra till hösten och äntligen bestämde sig för att prova bo och jobba hos pappa i Ghana ett tag, ja då växte klumpen i halsen... Hur ska jag stå ut? Inte träffas från juli till JUL!??

Det var svårare att släppa taget än jag trodde och de bästa kompisarnas avsked gjorde inte saken bättre...
Bobo blinkade bort tårarna och sa´ till sonen att hans liv var innehållslöst utan honom.
Hur skulle han överleva? "Jag älskar ju dig! Åk inte!"
Jeppe hoppade upp och satte sig som en koalaunge på koalamamman med benen runt Zebbans kropp och vägrade släppa taget! "Ta mig med!" vädjade han, " jag kan ligga i handbagaget!" Sonen skrattade först, men leendet stelnade sakta när Jeppe faktiskt vägrade att gå ner, åtminstone på 4-5 minuter. Den nyfunna flickvännen fick en kyss och sedan for han iväg med den ständigt stressade pappan och borta var han... fram till jul!!
Polarna parkerade på garageuppfarten utanför vårat hus och deklarerade att där skulle de ligga till Zebban kom tillbaka om fem månader och de låg faktiskt kvar när jag kom tillbaka från affären över en timme senare...
Vad säger man? Att det bästa i livet är vänner som bryr sig?! Som talar om att man fattas dem när man inte kan träffas på länge!
Att hur osams man än är mellan varven så kommer jag att sakna min stora pojke med skäggstubb och tonårstrulig uppsyn och med en enastående förmåga att vända dygnets timmar fel. Han som struntar i att städa sitt rum eller plocka undan efter sig och som samlar på gamla moppar och "bra-att-ha-grejer" så de till sist fyller rummet så han knappt får plats själv.
Killen med de långa armarna och den stora famnen som säger "jag älskar dig, morsan!"

Jag saknar dig redan, men kan bara släppa taget - för första gången!

"Att skiljas är att dö lite grann"... lycka till i Afrika, vännen!
Vi ses till jul!