måndag 26 januari 2009

Lusthuset öppnar, Cai, Säfsenhelg och halsmandlar!

Åååååh vilken fantastiskt händelserik månad januari varit!
Och jag pratar mest positiva händelser kanske du förstår, om jag tillägger att "Åååååh"-et ska utläsas med en vällustsuck!
Händelserik och hektisk - men sååå rolig!

Inför öppnandet av Lusthuset jobbade vi natt och dag, nästan...
Mina underbara föräldrar hjälpte mig massor och jag målade det sista samma morgon som invigningen skulle vara!

Terapeuterna som inte sett "skapelsen" i färdigt skick anlände med olika intervall beroende på hur långt de hade att åka, trafik och annat...
Snabbfika och lite pep-talk och sedan stod första gästen i hallen en halvtimme innan utsatt öppnandetid och innan terapeuterna själva hunnit gå in och beundra vår gemensamma oas!

Första timmen blev lugn, nästan lite illavarslande lugn, men sedan kom folk i jämn ström och någon intelligent person som räknade dem alla sa´ att det kom ca 55 personer;
vänner, grannar, gamla arbetskamrater, folk från näringslivet i Hallsta och några till. Tyvärr kom ingen från pressen dock, men de kommer denna vecka!

När invigningen var avklarad skålades det och hurrades (...för mig! Genant, men KUL!) och sedan ville Cai säga några ord...
Ett tal, trodde vi; om hur vi nu skulle erövra världen med detta suveräna Lusthus-koncept!
Men så blev det inte alls!
Cai berättade - under en 20 minuters monolog där hela känslospektrat rymdes - att han dagen innan fått beskedet att han lider av obotlig leukemi!!! Det kändes som en fet hästspark i magen på oss alla! Så fruktansvärt orättvist och vilket totalt antiklimax! Vi stod som fågelholkar allihopa... Vad gör man? Vad säger man? Totalt mörker och frustration!

Kvällen avslutades med middag för Lotta och Anne innan de for tillbaka till Stockholm igen, men även för Mannen i mitt liv, som blev ombedd att komma - för vi orkar inte vara ifrån varandra!
Vi vet ju vad vi känner för varandra, så varför pinas...?!?

Några dagar senare hade jag min första officiella träff med Lena, min mentor i Almis mentor/ adept-program, hemma hos mig. På några timmar fick jag så mycket mera kött på benen i företagsfrågor och annat! Vilken lycka och förmån att ha en så´n kunskapskälla att ösa ur! ;O)

Innan Lena skulle åka hem frågade hon i förbifarten om jag hade lust att hänga på till Säfsen 10 dagar senare. Hon och sex andra kvinnliga företagare skulle åka upp till hennes stuga där och prata företagsstrategi en hel helg.
Javisst! sa´ jag utan att fundera. Tänk att få spåna företag en hel helg med massor av erfarna personer runtomkring sig!

Och det blev verkligen så bra som jag hade hoppats eller faktiskt ännu bättre! Trevliga tjejer i en skön avspänd miljö och alla var intresserade av allas problematik och kom med ideér och förslag på lösningar hela tiden! Bastubad och massage och sena nätter. Dessutom utkristalliserades olika samarbeten och flera av tjejerna som var med gav mig verkligen "vill-lära-känna-bättre!"-känsla... Bea och Cecilia är typiska så´na!

Nu har jag dragit igång flera olika samarbeten och känner att jag är "på g", vilket känns fantastiskt roligt! Bröllops- och festmässa nästa helg, kanalmässan i Hallsta i april, en intervju med en tidning nu på fredag och kommunledningen har bett att få komma och prata, samt en del annat däremellan!

Något som inte varit så kul sista veckan är att M har opererat bort sina halsmandlar och det är ingen hit - jag lovar! Fast det nu är fem dagar sedan går hon fortfarande på flytande föda och tar sin smärtlindring i rumpan, för att det gör så ont att svälja...


Så, sammanfattningsvis;

Januari är inte så mörk! Det kan hända massor av roliga saker då också...
Och tråkiga och omskakande saker också, förstås!
Men jag är lycklig och djupt tillfreds med mitt liv just nu!

Jag lever min dröm, hur många gör det??



1 kommentar:

Anonym sa...

Lusthusets mamma,

As January comes to a close,
February takes to the stage,
I would like to offer these lines,
as you'll be turning a page,
of a book that so shines:
...............................
"To fulfill a dream, to be allowed to sweat over lonely labor, to be given the chance to create, is the meat and potatoes of life. The money is the gravy. As everyone else, I love to dunk my crust in it. But alone, it is not a diet designed to keep body and soul together. - Bette Davis

................................
Bon courage!
Kalle Vian