Skolavslutning, midsommar och sommarsolstånd!

Tiden springer förbi en i hundraåttio...
Är det sant som de säger att tiden går fort när man är lycklig, måste jag vara förbannat lycklig nuförtiden!

Skolavslutningen har kommit och gått, liksom midsommar och sommarsolståndet.
Jag blir kvar på skolan 75 % till hösten och det känns kanon!
"Det har vänt nu och är på väg mot mörkare tider", sa' jag i en kort stund av melankoli igår kväll när vi var på långpromenad jag och Mannen och råkade på en bäver i full färd med att simmandes släpa på en nyfälld gren, förmodligen på väg till sitt bo...
"Det är den andra längsta dagen på året", svarade han och så kan man såklart också välja att tänka!

Äldsta sonen åkte i maj till sin far i Albanien på ett för honom konstruerat jobb i knappt två månader, bara för att han skulle ha NÅGOT vettigt att göra och för att tjäna lite egna pengar.
Han verkar trivas bra där och det gläder mig!
Yngsta sonen stack till Turkiet med girlfriend och sin svärmor på en sista-minuten-vecka och där nere har de haft 45 grader i skuggan, se´n de kom dit. Han kommer hem igen på torsdag
och till helgen åker vi till Grebbestad på dansläger en vecka och det ska bli såååå mysigt!

Bitarna börjar falla på plats nu och "Lusthuset" börjar ta form på riktigt, åtminstone i mitt hjärnkontor... Hemsidan är under uppbyggnad, loggan blev klar igår liksom kontakten med
den bokföringshjälp jag desperat känner att jag kommer att vara i behov av!

Helgarbetet med de fantastiska "chokladbarnen" - syskonparet från Somalia - går också över förväntan! Mycket jobb, javisst! - men såååå charmiga, tacksamma och "lätta" barn trodde jag inte fanns... ALLT vi gör tycker de är roligt! De hade aldrig varken badat i pool, sjö eller åkt båt när de kom till oss.
Nu fyller vi deras dagar med diverse aktiviteter, allt från fotboll på gräsmattan bakom huset till längre utflykter med bil och båt, bad när vädret tillåter och restaurangbesök när andan faller på. När de lämnas åter till mamman vill de aldrig sluta kramas och allt som oftast försöker 1½-åringen att vandra ut med mig genom lägenhetsdörren igen!

Förra veckan stack vi på en resa med Ryan air till Lettland, jag och Mannen. Vi flög dit för 256 kronor per person och innan vi åkte hittade jag en underbar liten grön stuga (med snickarglädje och fem minuters gångavstånd från stranden!) för uthyrning på nätet för 150 kronor natten,
35 kronor till om vi ville ha frukost! På det sättet hamnade vi hos Henriete och George i ett gulligt men mycket spartanskt hus i Vaivari, Jurmala.
Henriete pratar bra engelska och har ett hjärta av guld. George - som för 25 år sedan var Lettisk mästare i femkamp - pratade usel engelska men gillade öl och fotboll, så kommunikationen mellan honom och Mannen funkade bra! ;O)
Min bror och svägerska tyckte stället lät så mysigt så de ska troligen åka dit i augusti...
Nu har Henriete troligen hittat en snickare åt mig dessutom, som jag funderar på att låna över för hjälp med renoveringen av Lusthuset.

Vi tog lååånga barfotapromenader på stranden, drack god öl och åt fantastiskt god mat.
En dag åkte vi tåg (boskapsvagn enligt Mannen) in till Riga - resan tog 40 minuter eftersom tåget stannade vid varenda "mjölkpall", men den kostade under 9 kronor!
Vi gick i Gamla sta´n, åt sushi på en suverän japansk restaurang och bara mös! Sta'n är en salig blandning av gammalt och nytt, vackert och skitfult och jag har aldrig någonsin sett så många människor med extremt dålig klädsmak... :O)
Däremot fanns det knappt några tiggare, vilket var vanligt då vi bodde i Polen för ett antal år sedan och jag tyckte Lettländarna var mycket trevligare och mer tillmötesgående.

En märklig sak - på tal om något helt annat - hände mig härom kvällen, förresten;
Jag fick ett telefonsamtal jag aldrig trodde jag skulle få uppleva!
Min f d svärmor - dvs barnens farmor - ringde mig (obs! Hon lät nykter!) och berättade att hon omvärderat min insats som maka till hennes son och mor till hennes barnbarn!

Hon bad om ursäkt för alla år hon tagit parti för sin son oavsett hur dumma saker han gjort.
Hon sa' också att hon förstod att jag måste ha gått igenom ett helvete i min relation med honom!
Dessutom berättade hon att hon medvetet ignorerat mina "rop på hjälp", i tron att jag överdrev... Jag hade på tungan att säga att ursäkten kom tio år för sent, men det sa' jag inte.
Däremot sa' jag att jag tyckte det var stort av henne att tala om att hon tänkt fel.

När jag frågade vad denna insikt berodde på svarade hon att det delvis berodde på att hon
insett att sonen ljugit för dem i många år om när han träffade sin "nya", vilket förstås var långt tidigare jag och resten av världen (nåja, delar av resten av världen!) kände till det, delvis för
att han - enligt henne - fortfarande lever i en livslögn i sin relation med den "nya".
Nåja, det är förstås hans problem, men samtalet förvånade mig och jag har nog inte riktigt
smält det helt ännu!

Nu ska jag fixa något att äta, bara jag och dottern hemma. Se´n kommer Karin hit och vi ska planera matintaget på vår västkustresa!


Lev väl och njut av livet - det gör jag!!