Ljusare tider...

Visst är våren hoppets tid och visst känns det i hela kroppen att vi är på väg åt "rätt" håll -
dagarna ljusnar minut för minut!

Trots att veckan som gått varit den tyngsta hittills på jobbet pga av en rad olika incidenter där, trots att vi ska flytta isär jag och sambon och trots att jag inte fått förlängt jobb då mitt vikariat går ut i juni, så andas ändå allting; det ordnar sig!
Det känns som jag är på rätt väg i livet, jag vet vart jag vill och det ger mig ett inre lugn som
jag aldrig känt förut...
Det blev ännu mera uppenbart efter förra helgen då vi var på en häftig och omtumlande kurs på Humanova http://www.humanova.se/ i Stockholm.
Vännen som gått där i nästan fyra år och snart är färdig samtalsterapeut tipsade (efter alla långa och djupa samtal vi haft de senaste månaderna) - han sa´;
"Gå en introduktionskurs en helg och kolla om det är något för er. Förkasta eller ta´ emot!"

Därför stegade vi in, jag och Mannen, på Humanova i centrala Stockholm förra lördagen fyllda av förväntan och nyfikenhet - som på söndageftermiddagen växt till en stark längtan att få veta mer, lära mer!
De andra kursdeltagarna kändes efter två dagar tillsammans som gamla vänner som man inte ville skiljas ifrån. Mycket kanske tack vare alla de övningar vi gjorde, där man var tvungen att "blotta strupen" - att visa sitt inre jag, sina rädslor och sorger osv.

De flesta på kursen var i våran ålder, sökande efter olika kriser i livet eller bara nyfikna på vad "Bli den du är" står för. Men alla - är jag övertygad om - åkte därifrån med en större insikt om att inget är omöjligt och en större vilja att lära mer, för att växa själsligt.

Bildterapin vi provade på gjorde allra störst intryck på mig och jag kände att
"...Det här! DET vill jag syssla med!"
Min nya plan ser ut som följer; Jag ska nu ligga lågt en månad och känna efter och se´n...
är viljan lika stark då - jaa... då är det ju det jag ska satsa på!

Andra planer jag har;
Jag ska försöka bo kvar i huset fast ekonomin kommer att gnissla duktigt!
Yngsta sonen drog en lättnadens suck, när jag berättade hur jag tänker;
"Ja, fan mamma! Det här är ju det första huset som någonsin känts som ett hem!" sa´ han och andades ut...
Jag insåg att det är boende nr 10 på 13 år (!!) och förmodligen - trots jobbiga år i barnens egna personliga utveckling från barn till hormonstinna pubertetsmonster - det första stället som känts någorlunda permanent och fast och tryggt, som de kan minnas!

En annan tanke som poppat upp nu när jag troligen blir arbetslös fr o m juni är att öppna vårat hem för kortidsboende (familjehem), då vi får två sovrum lediga när mannen och hans barn flyttar ut.

Den gemensamma planen vännen och jag har är lagd på is ett tag.
Den behöver mogna - som en riktigt god ost eller ett gott vin.
Var sak har sin tid och den här våren ska vi testa saker för att veta vad vi ska sy i vårat koncept. Vi startar nästa lördag hos Mari, som vi redan besökt en gång http://www.soulsgarden.se/ utanför Enköping...

Sedan väntar ett nytt besök i april då vi åker till "Svartkrogen" http://www.svartkrogen.se/
- vilket var något av det häftigaste jag upplevt sist vi var där,
jag och Mannen!

Sedan ska jag den här våren även hinna klämma in en spa-upplevelse på Färna Herrgård (present från arbetskamraterna när jag fyllde jämnt förra året) och en stor temafest som kommer att bli hur kul som helst!!!

Vem har sagt att det måste vara hemskt att bli särbo, ensam mamma/ husägare och arbetslös?!? ;O))