"Det går fort i hockey!"

"Det går fort i hockey"... är ett uttryck som använts väl i vår familj genom åren.

Det kommer väl till pass när jag ska beskriva äldste sonens utlandsvistelse och vad som händer
honom i hans värld. Han for ju iväg i juli för att som skoltrött 16 ½-åring spendera ett "mellanår" hos sin pappa i Ghana, för att lära känna pappa bättre, jobba och känna efter vad han vill plugga nästa höst.
Tanken var att han skulle vara borta ett år, men komma hem över jul och nyår på semester.

På ett par veckor har läget ändrat sig från att pappan blivit "omstrukturerad" (fått sparken?) med omedelbar verkan och därför tänker flytta till Tjeckien och därför tänkte låta sonen bo kvar i Ghana hos en god vän och fortsätta jobba där fram till november-december,
till att den goda vännen inte har möjlighet att ha sonen och pappan nu ska till Egypten på nytt projekt och inte kan ta´ sonen med sig i det här skedet och därför tänker sätta honom på ett plan hem nästa vecka... Den 25:e var det visst bokat, enligt sms!

Där fick jag för att jag trodde det var mannens tur att dra sitt strå till stacken och bidra´ i någon mån med hjälp med åtminstone något av barnen, efter mina tre år som ensamstående förälder till alla tre.
Och jag kan inte göra någonting annat än att som vanligt "gilla läget" och hoppas på att ungen kan få ett jobb hemma, eller ett nytt jobb i Egypten såsmåningom, så att han inte är hemma och sover hela dagarna och häckar framför datorn hela nätterna, i väntan på när skolan börjar i augusti nästa år...

Som sagt; "Det går fort i hockey"... och tilläggas kan, trots det; "jag är inte bitter"
(eller förvånad)!!