"Det går fort i hockey!"

"Det går fort i hockey"... är ett uttryck som använts väl i vår familj genom åren.

Det kommer väl till pass när jag ska beskriva äldste sonens utlandsvistelse och vad som händer
honom i hans värld. Han for ju iväg i juli för att som skoltrött 16 ½-åring spendera ett "mellanår" hos sin pappa i Ghana, för att lära känna pappa bättre, jobba och känna efter vad han vill plugga nästa höst.
Tanken var att han skulle vara borta ett år, men komma hem över jul och nyår på semester.

På ett par veckor har läget ändrat sig från att pappan blivit "omstrukturerad" (fått sparken?) med omedelbar verkan och därför tänker flytta till Tjeckien och därför tänkte låta sonen bo kvar i Ghana hos en god vän och fortsätta jobba där fram till november-december,
till att den goda vännen inte har möjlighet att ha sonen och pappan nu ska till Egypten på nytt projekt och inte kan ta´ sonen med sig i det här skedet och därför tänker sätta honom på ett plan hem nästa vecka... Den 25:e var det visst bokat, enligt sms!

Där fick jag för att jag trodde det var mannens tur att dra sitt strå till stacken och bidra´ i någon mån med hjälp med åtminstone något av barnen, efter mina tre år som ensamstående förälder till alla tre.
Och jag kan inte göra någonting annat än att som vanligt "gilla läget" och hoppas på att ungen kan få ett jobb hemma, eller ett nytt jobb i Egypten såsmåningom, så att han inte är hemma och sover hela dagarna och häckar framför datorn hela nätterna, i väntan på när skolan börjar i augusti nästa år...

Som sagt; "Det går fort i hockey"... och tilläggas kan, trots det; "jag är inte bitter"
(eller förvånad)!!

Kräftskiva och bruten arm

Niorna är på prao denna vecka vilket innebär luuugnt på jobbet, eftersom jag undervisar flest nior... ;O)

Lilltjejen sprang på tomten hemma i lördagskväll, ramlade och bröt armen, mitt i kräftskivan vi var på hos grannarna... Sonen och några av hans vänner hade just underhållit med gitarr och skönsång när "skruttan" ringde och ville att jag skulle komma hem.

Efter några nubbar och en flaska vin var det bara att ringa rätt nummer för sjuktransport till akuten och se´n blev det väntan, röntgen, väntan, gips och ännu mera väntan på taxi hem igen. Klockan 02.30 kröp jag till säng, men då hade jag provsovit både britsen i undersökningsrummet och taxin hem! ;O)
Nu blev det ju bara gips närmast armen och bandage runt om, men det har inte hindrat alla möjliga från att skriva autografer och glada tillrop på dotterns arm (jag var först!) och först om 3-4 veckor får vi plocka av gipset själva.

Annars? Tjaa... Tidigare på lördagen hade sonen ett gig på torget i Västerås tillsammans med en tjejkompis från gamla musikklassen. Christer Fuglesang skulle till sta´n för att inviga "luna resort", konstnären Mikael Genbergs "huset på månen"-projekt, och i väntan på att Christer skulle komma underhöll ungdomarna publiken.
Mycket folk var där, även "favvisar" som Kajsa och Anna från mitt gamla jobb och M, min nyfunna vän som jag dissikerar relationsteorier och andligt djup med...
Det lät jättebra när de spelade (det tror jag även de som inte är mammor till de uppträdande ungdomarna tyckte) och efteråt kom en prominent och inflytelserik kvinna från stadens näringsliv och frågade efter telefonnummer, vad de kallade sig och hur man bokade dem!
Jag tror mer och mer på att sonen kanske trots allt kommer att gangna för en god pension så småningom! ;O)

Nu i helgen ska vi spendera en hel helg på tomten, har vi planerat. Hustaket behöver tvättas och borstas rent från mossa, fönstren tvättas, nytt hundstaket sättas upp och inomhus kanske man också skulle behöva göra ett krafttag! Planera nya köket ska göras också - det MÅSTE vi hinna, för det är ROLIGT! Det ska byggas på ledig tid under två veckor i oktober, om jag får bestämma... Undrar varför jag skriver det med ett leende och en viss ironi!??

Det ska bli spännande att se när vi äntligen kommer till skott och när det sedan kan anses som klart. Ska vi tippa på ett år senare? Nåja, huset målades mycket snabbt och effektivt bara vi började. Och det är ju nästan klart nu... ;O)