tisdag 20 april 2010

Helgen som gick...


Helgen som gick hände något märkligt...

På friskvårdsafterworken på fredagkvällen var det lugnt med folk den här gången, förmodligen på grund av en olycklig krock med ett annat stort event i kommunen, den årliga Kanalmässan.

Gott om tid och ont om folk gav mig möjlighet att mingla lite med de andra utställarna. En kvinna verkade intressant och när hon berättade att hon arbetar med hypnos nappade jag direkt...

En stund senare satt jag nedsjunken i en stor fåtölj och lät mig lotsas till den tryggaste plats jag kunde föreställa mig... Platsen blev till ett lågt berg i ett svenskt sjölandskap, men jag kände att jag måste ta´mig högre upp. På toppen av ett mycket högt berg med milsvid utsikt åt alla håll och utan den minsta höjdrädsla satt jag och såg ut över ett extremt vackert och väldigt osvenskt landskap.

Frågan "Hör du några ljud?" fick mig att dra igång en tyst diskussion med mig själv;
"Jag ääälskar ljudet av fiskmåsar, detvill ha fiskmåsar där!"
"Är du DUM, eller...!?? De kan ju inte flyga på flera tusen meters höjd!" (hur visste jag det?) "Men jag VILL ha fiskmåsar, så jag tänker ha det ÄNDÅ!"
"Men lägg av!"
"TYST nu! Vill jag ha fiskmåsar så har jag det!"

Dividerandet och den otroligt udda platsen fick mig att berätta om min syn för "Leena hypnotisör", när jag tung i kroppen som en sten plockats tillbaka till "här och nu" igen. Hon arbetar också som samtalsterapeut och hon tittade förundrat på mig.
"Att toppen på ett väldigt högt berg är den absolut tryggaste plats du kan tänka dig är märkligt... Det betyder att ingen kommer dit som inte tillåts det och du är otroligt trygg i dig själv och känner dig inte hotad av något. Den milsvida utsikten är din framtid med alla dina möjligheter!" Jag hade inte haft en tanke på den typen av tolkning men log förnöjt!

Två dagar senare tog jag med bästa väninnan och for iväg på något som lät intressant...
"Ancient sound healing" av och med en man vid namn Kailash Kokopelli.
I den vackraste danslokal i världen - en stor gammal renoverad lada med ett fantastiskt diamantformat fönster på gaveln ut mot naturen - låg vi så på liggunderlag på golvet ungefär 25 personer.

På urtida instrument som didjiridoo, flöjter och kristallskålar spelade sedan denne indianlike mystiske man musik jag aldrig hört tidigare. Jag försökte medvetet framkalla min tidigare vision, min bild av mig själv sittandes på toppen av det höga berget, men det var stört omöjligt! Det gick inte att tänka fram...

Men så plötsligt satt jag där på berget, när Kailash bytte instrument och började spela på en speciell flöjt gick musiken och tonen rakt in i mitt hjärta och tårarna började rinna. "Det är en kondor!!" var min första tanke. "Men varför är jag ledsen?" frågade jag mig själv. Svaret var givet och kom blixtsnabbt och det var lika självklart som oförståeligt: "Jag förstod aldrig vad det var för sorts fågel förra gången!"


Efter konserten som höll på ett par timmar - men som kändes som en kort stund - frågade jag Kailash vad en kondor betyder i inre syner. Han log och svaret kom direkt;
"De kan överblicka allt och hitta fokus på rätt sak. Tänk på kondoren och hämta energi från den när du behöver göra detsamma!"


Den här helgen har jag definitivt tagit ett steg till - eller fler - på min inre resa!