Det började med att väninnan Nina tipsade mig om att kontakta Jan Weiss http://hem.bredband.net/xstar/ - en alldeles fantastisk astrolog.
Jag blev nyfiken - förstås! - jag är ju så´n...
Jan och jag bestämde dag och tid när jag skulle ringa honom. Han ville bara veta exakta födelsedetaljer, mitt nuvarande yrke och relationstatus, inget mer.
Mellan en och två timmar behövde vi för samtalet, som skulle spelas in på cd så att jag kunde lyssna igen när jag ville.
Men i nära tre timmar berättade Jan om stjärnornas påverkan på mitt liv, om det förflutna, nuet och framtiden. Om mina barn, deras pappa, om kommande möten. Om min ekonomi, mitt företag och min andliga utveckling. Och inte en enda gång sa´ han något som kändes påhittat eller taget ur luften!
Detaljer som var totalt orimliga att googla fram på något sätt kom ur hans mun som den naturligaste sak i världen.
Han berättade om min barndom.
Han berättade om hur mina vänner uppfattar mig och vilka problem som ibland dyker upp i vänskapsrelationer.
Han berättade i detalj hur mina söner är och vilken karriär de kommer att göra.
Han berättade i detalj om barnens pappa. Och hans mamma.
Han berättade om den stora oförutsedda utgiften i mitt hus (gigantisk vattenläcka) den här sommaren.
Han berättade om mina svårigheter att göra rätt yrkesval innan hösten (jag har funderat på det se´n i mars).
Han berättade om mitt nya "tänk" och hur annorlunda jag kommer att se på livet bara om bara ett år, på grund av den nya andligheten som kommer att börja spira med start i början av den här sommaren.
Det skumma är att jag redan känner av det sistnämnda!
Det händer redan märkliga saker, som jag börjar ta´ för naturliga...! Det känns som om jag lyft medvetandenivån ett trappsteg, hur märkligt det än låter. Jag känner att jag har mera "flow" när jag stannar upp och lyssnar inåt. Kanske bidrar ledigheten till ökad tid att lyssna och tyda signaler också. Men häftigt är det!
Något annat kul som hänt är att jag nyligen haft besök från England av en man som jag var kär i och tillsammans med för 22 år sedan! Det märkliga i det senaste besöket var att vi fortfarande är på precis samma våglängd!
Då - för länge se´n - sa´ vi alltid att vi var tvillingsjälar och snudd på telepatiska. Den ena sa´ ofta vad den andre tänkte o s v. Vår relation varade inte så länge den gången, kanske 6 - 8 månader, och upphörde mycket på grund av (som jag minns det) att han flyttade utomlands - men den gjorde djupa intryck. Vid det senaste besöket tog vi vid där vi slutade för 22 år sedan, som den mest självklara sak i världen.
Fortfarande tänker vi väldigt lika, men ett annat intresse som vi delar - bland flera - är skrivandet. Döm om min förvåning när han berättade att han faktiskt känner Kalle Vian, som kommenterat en hel del av inläggen här på bloggen!
Ur detta började vi fantisera och diskutera om eventuella framtida gemensamma bokprojekt. Det skulle bara vara såååå kul!
Vi blev inviterade till mamma och pappa på middag en kväll. De hade ju träffat honom mycket "på den tiden det begav sig" och både jag och de fascinerades över hur han i detalj kunde redogöra för varenda liten grej som hänt, vi gjort eller sagt.
Många olika "cirklar" har slutits den här våren och försommaren och jag tror det är ett slags helande det hela handlar om! Det känns skönt att vi bestämt att vi kommer att träffas snart igen.
